foddmedhjarntumor

Idag kommer det ett hjärntumörinlägg om allt tok som jag hade för mig i början! :)
Kom ihåg att lyssna på filmen längst ner!! :)

~~~~


Jag hade mycket tok för mig på sjukhuset. Nere på NIMA gick jag på morfin och citodon (säkert nå mer).. blev dock allergisk mot det sistnämnda. Så innan jag fick komma upp på avd så fick jag en liten morfintablett istället och som jag inte kände av speciellt mycket eftersom jag gick på en massa annat. Så när jag sedan kom upp på avd så försökte sköterskan proppa i mig citodon, men jag sa att jag faktiskt var allergisk och skulle ha den där lilla morfintabletten. Sköterskan gjorde som jag sa och gick och letade upp "min" tablett. Skönt att äntligen bli av med huvudvärken tänkte jag... Ja hej du!

Det började med att jag tappade känseln i mina ben, sen gick det uppått och det sista jag kommer ihåg av den historien är att allting snurrar och att jag bara yrar. Som tur är har Pontus spelat in detta så ni kan lyssna på filmen längst ner på sidan! Den är rolig att lyssna på idag, men jag fick höra efteråt att jag däckade i fyra timmar efter pillret och när jag väl vakna mådde jag illa som en gris. Sen kan jag säga att det blev inge mer morfin för mig, jag tog det säkra och gick över på alvedon! :)

Efter den här natten hade jag en sån sjukt verklig dröm (förmodligen hallucinerade jag). Det är svårt att förklara men jag ska försöka. Jag drömde att när man somnade på sjukhuset så blev man ivägkörd till en annan avd, och där fick man välja om man ville sova vidare eller om man ville hjälpa dom andra att sova. Jag kommer ihåg att rummet var som en enda stor aula, fast det hängde vita skynker överallt och det var fullt med sjukhussängar. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var jätte jobbigt att bli ivägkörd för man visste liksom inte var man var någonstans, om man var på rätt avd.
När jag väl vaknar upp ur drömmen (hallucinationen) så hade jag en lapp ovanför huvudet som det stog - uppvaket, plats 8- Jaha, tänkte jag.. det var där jag låg. Så när sköterskan kommer in och ska väcka mig så är jag så förvirrad så jag frågade henne
- Ska jag kliva av här och äta frukost, eller ska jag åka vidare?
Hon skrattar till och säger:
- Näe, du ska kliva av här!

Jag ringer in till Pontus och berättar att jag tycker det är så förvirrande hur dom håller på och kör runt oss på nätterna så jag vet inte om jag är kvar på samma avd. Pontus funderade säkert om jag har fått en hjärnskada...
Pontus kommer iallafall in och frågar hur fan det är med mig. Bra, tack, säger jag, Men jag tillägger även att de är så jobbigt det här. Den här "drömmen" ältade jag i flera veckor. Jag kunde inte släppa den, den var så jävla verklig! Och jag försökte förstå att e bara var en dröm, men det gick inte! Nu i efterhand har jag dock förstått att det var en hallucination av alla mediciner..





Pontus inspelning..

Idag har mormor varit här och hälsat på. Då gavs de även tillfälle att baka, och eftersom mormor älskar mina hallongrottor med kanel i så klippte jag till och gjorde ett gäng åt henne! Bakade även en suuupergod kaka med glasyr i som jag fick reccept utav Pontus mamma... Mumsig dag med andra ord!

Förutom de så håller jag på med marsipanfigurer som ska va gjorda innan lördag. Måste säga att de händer mycket skoj i livet nu och jag hoppas att det håller i sig och att humöret också håller i sig... Men jag tror att det blir bra, det måste man!

Fick ett telefonsamtal av lillesyster Viktoria idag, som sa att hon skulle filma mig i en intervju som hon skulle ha i ett grupparbete i skolan (hoppas man hinner gå ner nåt kilo innan....) Hon håller nämligen på och gör ett grupparbete om mig och min hjärntumör i skolan och hon använder sig av mina blogginlägg... så ikväll kommer det ett igen, inte så mycket kvar nu!

Ses & Hörs


kärlek & lycka

Har minst sagt haft fullt upp idag!! Började morgonen med att Faxeholmen väckte oss för dom skulle byta ut våran toalett som läckte. Blev nytt och fräscht! Sedan vidare med Helena och handla tårtgrejor för att slutligen ut och handla med mamma! Nu sitter jag.och poar lite med min marsipandinosarie som jag ska ha till en tårta på söndag! Blev riktigt bra! Kommer dock ingen bild förns vi levererat tårtan! Nu blir det vila en stund innan jag drar mig mot Helena för att göra klar två tårtor! Avslutar sedan kvällen med kinamat.. mums! Ha en bra kväll mina vänner, för de tänker jag ha!

Eftersom det tydligen är lite brottom med mina hjärntumörinlägg så tar vi ett till idag!

~~
När jag vaknar ifrån op så börjar jag med att skälla ut min läkare för att jag har en ttofs kvar på huvudet. Jag hade bett honom att raka hela så att det blev jämnt när det skulle växa ut. Men nu i efterhand är jag glad att han inte lyssnade på mig!

Det jag kommer ihåg precis efter op är att jag är törstig som fan men inte får dricka. Det ENDA dom ger mig är saftsooppa? Vem fan vill ha saftsoppa när man är skit törstig? Osmarta jävlar, ge mig mjölk... Det andra jag kommer ihåg ifrån NIMA är att det inte fanns någon larmknapp att trycka på. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var skitjobbigt att skricka hejvilt varje gång man hade något man behövde hjälp med. Och eftersom jag var van att bli servad ifrån avd så skrek jag hela tiden efter hjälp.

Ett hemskt minne jag har därifrån var när mamma och Mats kom in och hälsade på. Jag satt upp och höll i en blodpåse som sköterskan hade gett mig. Dom hade sagt till mig att vi skulle ta av dränaget (slangen) jag hade i huvudet. Jag var groggy och fattade ingenting. Jag frågade istället om det gjorde ont och vi till svar att det inte skulle kännas. Jag tackar gudarna att jag var yr i huvudet och inte fattade, för FY FAN vad vidigt och jävlar vad ont det gjorde. Fick även reda på senare att det var en praktikant som hade gjort det på mig.... tur mamma lät mig va en försökskanin....

När jag väl hade blivit lite piggare kommer jag ihåg att jag tyckte allting var skitjobbigt. Man låg som ett jävla kolli utan tv och helt ensam. Det var så fruktansvärt tråkigt så jag tjatade och tjatade för att få komma upp på avd igen. Till slut kom dom och hämtade mig och lyckan som infann sig då, ja den går inte att beskriva! Vill även passa på att säga att jag hade underbar personal som tog hand om mig på NIMA. Trots att jag var en arg och bitter människa så är jag väldigt tacksam!

Väl uppe på avd så tänkte jag att fy fan vad skönt att äntligen vara fri! Vilken lycka att kunna titta på tv, gå runt som jag vill och få ta emot besök hela dagarna! Därför tänkte jag passa på att ta min gåställning och knalla runt, bara för att jag kunde. Reser mig upp och upptäcker att mina ben inte fungerar som dom ska. Lägger mig ner i sängen och grinar förskräckt för att jag inte längre kan gå och kommer hamna i rullstol.
En söt sköterska kommer in till mig och pratar med mig lungt och säger att vi inte ger oss förns jag kan gå själv. Så vi kämpar på och till slu kan jag gå alldeles själv med gåställningen. Överlycklig rusar jag fram och tillbaka i korridoren, bara för att jag kan! Dock fanns det ett litet problem, den förbannade katetern. Jag kunde inte sitta,jag hade ont när jag gick och det kände som om jag var kissnödig hela tiden. Då fick jag höra att min rumskompis fick ta bort sin när hon kom upp ifrån NIMA, så jag frågade om dom även kunde ta min. Fick till svar att dom var på lunch och att jag fick vänta några timmar. Ett psykfall som jag är så ställde jag mig och skrek allt vad jag hade i korridoren på avd och grinade. Jag lossades att jag hade kissat på mig och då ÄNTLIGEN fick jag hjälp och dom tog bort den. (trots lunchen!) Och det vill jag lova mina vänner, att innan någon någonsin får på mig en kateter igen så får dom använda våld!

Eftersom att avd var överfull så fick inte Pontus sova med mig. Det fanns dock en "skrubb" där han sov i alla veckor jag var kvar! Världens bästa kille!!

Familj och vänner kom och hälsade på mig så att jag kunde fördriva tiden. Desto piggare, desto tråkigare. Och i och med att jag knappt såg någonting och även såg dubbelt så kunde jag inte kolla på tv och inte läsa tidningar som alla andra... fick heller inte lämna avd pga epilepsirisk..

Dock fanns det annat som roade en... Vi hade en dam på avd som är ifrån samma kommun som mig. Lite gammal och lite yr. Hon var in och vände på alla möjliga olika rum och visste inte riktigt var hon hörde hemma. En morgon när jag vaknar så känner jag att det är någon som sätter sig på min sängkant. Jag tror att det är min runmskompis Marie. Vänder mig om och ser att den här lilla damen sitter på min sängkant, lägger av sig sina glasögon på mitt sängbord och lägger sig brevid mig. Jag förklarar att hon har hamnat fel och tar rullatorn och damen och leder tillbaka henne hem till sig..

Mer tok kommer imorgon!! :)

Svullna och igentäppta ögon, ser ut som jag har boxats!

Det var länge sedan nu.. har haft FULLT upp med annat. Men eftersom lillesyster gå runt och gör föredrag om mig så skriver jag del 4 idag, uppvaket från op. Som helt och hållet är storesyster Veronicas egna anteckningar, eftersom jag inte kommer ihåg något själv...Så allt blir skrivet utifrån hennes perspektiv.. blir dock ganska lång, men kul :)

~~~

Mån 5/9-2011 (operationsdag)

Madde sitter i en park utanför sjukhuset i Uppsala och väntar på att vi ska komma. Det är Pontus, jag (Veronica), mamma, Mats och Misan.

Kl 8.15 rullade dom in dig till op. Madde beskrev dig som mycket rädd och att diu inte ville. Dun fick lungnande och halvslumrade före op. Maddde följde dig så långt hon fick och du var då orolig var din hqandväska var. Madde sa att hon hade koll på dina gerjer. Hon sa åt dig att inte snarka så att läkarna kunde operera i fred. Du skrattade till och sedan stängdes dörrarna...

Vi anländer till Uppsala ca 10.00. Då satt vi i parken och drack kaffe och åt mackor, läste tidningen, småpratar om allt möjligt. Tittar flera gånger på klockan och den går så fruktansvärt sakta. Vi beslutar oss för att åka på IKEA och få tiden att gå, Försöker äta lite lunch där men tuggorna bara växer. Letar förblint efter ett par foppatofflor, men det är tydligen fel säsong. Det känns som om tiden står stilla och vi bara irrar omkring.

Ca 13.30 börjar vi rulla tillbaka till sjukhuset för att förhoppningsvis få ett besked om att op är över. Väl på sjukhuset går tiden ännu långsammare. Röker hela tiden. Kommer in och då berättar Pontus och Misan att dom har sett läkaren som opererat dig och han såg ut som om han hade sålt pengarna och tappat smöret.. jag befarar det värsta!

jag har aldrig varit så maktlös och rädd i hela mitt liv. En sån här gång så vet jag att osams kan vi bli, men jag vill aldrig behöva skiljas från dig. Min systerkärlek är alldels för stark,
Det går nån timme till och plötsligt ringer mammas telefon. Vi slutar alla andas. Mamma går iväg en sväng men så att vi kan se henne. Och tack och lov så gick op bra och läkaren är nöjd. Vi ska få gå upp på NIMA och få träffa dig! Den här gången gråter jag inte av förtvivlan utan av ren lycka.

Alla vi går ut och ringer dom närmsta och s'ger att allt gått bra. Väl på NIMA går jag och Pontus in först. Du är så fin med ögon som försöker vakna. Det första du säger är att du är trött för du har inte fått sovit klart och att det är nån idiot som skrikit hela natten. Vi säger att du ska få sova en stund. Smeker dig på benet och får då höra att vi ska sluta ruska dig. Pontus och jag skrattar när vi går ut och konstaterar att du är dig lik.
Mamma och Mats går in och du drqar ungefär samma historia. Misan och Madde går in. Du vill ha lipsyl och sedan ber du dom sticka därifrån.

Lyckliga går vi ifrån sjukhuset och beslutar oss för att äta en pizza och ta en öl. Madde och Misan åker hem. Jag ringer till avd och hör om allt är bra. Personalen säger att du har frågat om besökstiden är slut och om inte du ska få nå besök. Du kom alltså inte ihåg att vi varit där. Du kissade väldigt mycket och var väldigt törstig, Men hon sa att do hade koll på dig och att vi skulle slappna av och sova lungt. Jag sa till henne att det här var den värsta dagen i mitt liv och hon förstod.
Vi spelade kort, lyssnade på musik och tog några öl den kvällen.

6/9
Vaknade rätt tidigt eftersom det var ett dagis ovanför där vi sov som stimmade på. Städade ur och åt frukost på sjukhuset. Kl 11.00 fick vi gå upp till dig. Jag och Pontus gick in först och möttes av ditt av ditt blå öga. Jag visste att du skulle bli blå men inte så där. Det var  ditt vänstra öga. När vi kom in så var du inte på topphumör direkt! Du tyckte inte om den mörka sköterskan för hon hade bytt kläder på dig så du höll på att ramla ur sängen. Och du kunde inte begripa att du måste byta kläder för det hade du gjort igår. Du är kissnödig säger du. Vi försöker förklara att du har kateter, men du förstår inte vad kateter är...
I vanliga fall så har du bacillskräck, men det struntade du i och skulle promt ha en puss av mig. Detb får du och det är nog den enda jag kommer få av dig...

Vi är inte där så länge för det orkar du inte. Misan och Madde går in sen och är där en liten stund. Mamma och Mats går in sist. Efter en stund kommer mamma ut och berättar att du ska sova. Vi går ut på stan och fördriver tiden så du får sova. Bedrövade går vi och fnderar på vad som hände, det var ju så bra igår och idag mår du så dåligt och bara yrar.
Pontus och jag går tillbaka innan vi ska träffa dig på em besökstid. Helt plötsligt ringer telefonen, skyddat nr. Jag svarar och då är det du som ringer. Jag fattar inget. Tittar på Pontus med skräckslagna ögon och funderar på om någon driver med mig. Du yrade nämligen på fm och nu pratar du som vanligt. Du talar om att du ska ha godis och cola när vi kommer. Du talar även om att du ska sitta upp och att vi ska komma före besökstiden.
Jag och Pontus hare teorier om att du försöker lura sköterskorna  eftersom du egentlligen skulle hålla igen på drickandet eftersom du kissar mycket. Men vi gör som du säger och handlar det och går upp före 15.00 (besökstiden), vi frågar om det är ok och det var det.

Vi går in och då sitter du upp precis som du sa. Jag är fortfarande imponerad över att du fixade att ringa själv eftersom du knappt såg något.Vin pratar om slangar som du inte begriper att du måste ha överallt. Du kissar mycket och är fortfarande väldigt törstig. Jag matar dig med middag, men du är inte sugen. Du dricker mest mjölk. Dom andra går in och hälsar på dig också.

Du mår mycket bättre än imorse och det känns tryggt att åka hem och lämna dig i trygga händer...

Veronica Landström



Jag sitter upp. Dock lite sne och vi'n och blå...


Äntligen godis!!




Trött tjej...

Hola! Gjorde alltså mitt första gympass imorse. Hon visade mig maskinerna och det tog ungefär en.halvtimme. Efter denna halvtimme så mådde jag så illa att jag var tvungen att gå och duscha. Jävlar i helvete vad jobbigt der var!! Men skönt! När jag väl hade hämtat mig så tog jag och Olivia en tripp på stan! En fika och skor inhandlade! Efter det bjöd Olivia och Victor på tacos. Mums! Och imorgon ska vi bjuda dem på fläskfile provencale, lite vin och kanske en mumsig efterrätt, vem vet? :-) Nu ska jag fortsätta baka mina cupcakes som mamma ska bjuda på på Gåsholma imorgon. Ha en bta kbäll, för det ska jag ha

Ojoj, idag är jag uppe med tuppen! Ska göra mitt första gympass på över ett halvår. Ska bli väldigt skönt att komma igång igen och bygga upp lite muskler! Och sen att komma i form så man kanske kan spela handboll någon gång framöver! Idag har ja också mycket att stå med i och med mina ideer igår, spännande! Nu läre jag kila, hej så länge!

Okej, idag känns det som om det finns mycket jag måste skriva av mig.

Så först säger jag HEJ!

Imorse ringde Marie och vi surrade lite. Och hon ska ner till Uppsala på strålning och jag ska dit på provtagning, som jag skrev om igår, samtidigt! Vilket är toppen då vi inte har setts sen vi låg inne på Akademiska, så det ska bli superkul att få se henne igen!

Annars så har det blivit en fika med Frida idag. Måste passa på eftersom det är dags för seriös bantning om en och en halv vecka. Och jävlar vad taggad jag är! Nu ska skiten bort.

Har även fått bra respons på mina tårtor de senaste dagarna. Vill SÅ mycket just nu och har SÅ mycket ideér som jag vill förverkliga. Fick dock lite hjälp på traven idag och en spark i arslet så snart kanske man är igång!

Det blev inte så mycket skrivet ändå, men lagom!

Ha en toppen kväll allihopa!


Min goding!

Goddag!

Ja, idag är jag barnvakt och Saga. Vi har bakat hela dagen lång, bla cupcakes och kladdkakemuffins. Hon har varit sjukt duktig för att bara vara 3 (?) år! Nu ligger hon iallafall och snoosar gott ute i vagnen eftersom febran har greppat tag i henne och hon har varit sjuk typ 2 veckor!

Poppen är och jobbar så då ska jag banne mig passa på att städa. Iför sig blir det skitigt så fort han kliver innaför dörren, men man får väl ändå göra ett försök :)

Fick kallelse till Akis (Akademiska sjukhuset) igår när jag kom hem ifrån Gävle. Ska ner dit 3-4 april. Och en sak ska jag säga er, att det är totalt värdelöst att ligga på patienthotell med JÄTTE stor frukost buffé, och så ska jag vara fastande och inte ens får dricka ett glas juice medans Pontus sitter och snaskar i sig! Nä fyfan... Snacka om plågeri..

Jaja, nu ska vi fika cupcake

So long



Världens skönaste unge!



Nöjd tjej som gjort sina alldeles egna cupcakes



Fina!

God kväll!

Idag har jag tillbringat dagen i Gävle med moder. Var ner och träffa min endokrinläkare (hormon). Han skulle förlänga min sjukskrivning och surra lite hur det var med mig. Gick iallafall toppen! Sen avslutade vi Gävle trippen med ett besök på Max.. Mumsigt!

På förmiddagen var jag även och fika med Malin. Sjölins vart det, och de vart den största prinsessbakelsen jag sett!! haha... riktig tjockisdag idag... men det får man väl ha ibland också antar jag.

Och när vi ändå är inne på tjockisspåret så kan jag ju berätta att jag bakar HELA dagarna. Och har SÅ mycket över så är det någon som behöver eller vill fika så kom och ät till ni spyr!!
Igår och i förrgår blev det cupcakes. Med dumle, geischa och geléhallonfluff. Jävligt goda ska jag säga!

Imorgon kommer go Saga och då ska vi baka cupcakes igen.. men dom får hon allt ta med sig hem för här är det fullt!

Hade tänkt skriva ett hjärntumör inlägg idag också.. men syrran har lite roliga anteckningar om vad jag sa när jag vakna upp på NIMA och jag kommer tyvärr inte ihåg detta då jag var lite groggy så det får vänta någon dag till eftersom hon är i fjälls.

Ses när vi ses!
 



Här kommer lite götta!!

God kväll!

Ledsen för dålig uppdatering de senaste dagarna, har haft  lite mycket att stå i, men här kommer en snabbresumé.

Torsdag och fredag gjorde jag två tårtor!

Fredagkväll blev vi bjuden på middag hos Victor och Olivia. Det bjöds på fläskifilé, klyftpotatis, tzatziki, bea och sallad. Sen stod jag för efterrätten som var en marsipanbakelse fyllde med dumlefluff, grädde och blå smörkräm. Allt blev väldigt lyckat och allt var supergott och jättetrevligt. Lämnade även kvar Gizo där eftersom dom skulle vara  hundvakt åt han i helgen!

Lördagmorgon drog jag, Poppe, mamma och Mats iväg till Stockholmo med Lönns Buss. Hade ju nämligen bokat paket genom dom flr att åka och kolla på Robert Gustafssons 25-års jubileum på Circus. Vi bodde på First Hotell Amaranten och det var ett toppenhotell!

Showen var det bästa jag sett, han var verkligen grym!! Rekommenderas! (vet dock inte om det finns biljetter och hur länge den håller på.) Vi fick iallafall se alla grymma karaktärer, speciellt illern Göran.. haha!
Det enda minuset var att jag hade sån förbannad jävla huvudvärk så jag fick hålla mig väldigt lugn!

Men i stora hela har det varit en toppenhelg, som jag verkligen behövde efter en tuff vecka!


Slänga även in ett gäng bilder från alla godsaker i helgen!


Hörs när vi hörs! God natt!



Tårta till Martin




Tårta till Carro






Våran mumsiga bakelse som vi åt i fredags