foddmedhjarntumor

Det var länge sedan nu.. har haft FULLT upp med annat. Men eftersom lillesyster gå runt och gör föredrag om mig så skriver jag del 4 idag, uppvaket från op. Som helt och hållet är storesyster Veronicas egna anteckningar, eftersom jag inte kommer ihåg något själv...Så allt blir skrivet utifrån hennes perspektiv.. blir dock ganska lång, men kul :)

~~~

Mån 5/9-2011 (operationsdag)

Madde sitter i en park utanför sjukhuset i Uppsala och väntar på att vi ska komma. Det är Pontus, jag (Veronica), mamma, Mats och Misan.

Kl 8.15 rullade dom in dig till op. Madde beskrev dig som mycket rädd och att diu inte ville. Dun fick lungnande och halvslumrade före op. Maddde följde dig så långt hon fick och du var då orolig var din hqandväska var. Madde sa att hon hade koll på dina gerjer. Hon sa åt dig att inte snarka så att läkarna kunde operera i fred. Du skrattade till och sedan stängdes dörrarna...

Vi anländer till Uppsala ca 10.00. Då satt vi i parken och drack kaffe och åt mackor, läste tidningen, småpratar om allt möjligt. Tittar flera gånger på klockan och den går så fruktansvärt sakta. Vi beslutar oss för att åka på IKEA och få tiden att gå, Försöker äta lite lunch där men tuggorna bara växer. Letar förblint efter ett par foppatofflor, men det är tydligen fel säsong. Det känns som om tiden står stilla och vi bara irrar omkring.

Ca 13.30 börjar vi rulla tillbaka till sjukhuset för att förhoppningsvis få ett besked om att op är över. Väl på sjukhuset går tiden ännu långsammare. Röker hela tiden. Kommer in och då berättar Pontus och Misan att dom har sett läkaren som opererat dig och han såg ut som om han hade sålt pengarna och tappat smöret.. jag befarar det värsta!

jag har aldrig varit så maktlös och rädd i hela mitt liv. En sån här gång så vet jag att osams kan vi bli, men jag vill aldrig behöva skiljas från dig. Min systerkärlek är alldels för stark,
Det går nån timme till och plötsligt ringer mammas telefon. Vi slutar alla andas. Mamma går iväg en sväng men så att vi kan se henne. Och tack och lov så gick op bra och läkaren är nöjd. Vi ska få gå upp på NIMA och få träffa dig! Den här gången gråter jag inte av förtvivlan utan av ren lycka.

Alla vi går ut och ringer dom närmsta och s'ger att allt gått bra. Väl på NIMA går jag och Pontus in först. Du är så fin med ögon som försöker vakna. Det första du säger är att du är trött för du har inte fått sovit klart och att det är nån idiot som skrikit hela natten. Vi säger att du ska få sova en stund. Smeker dig på benet och får då höra att vi ska sluta ruska dig. Pontus och jag skrattar när vi går ut och konstaterar att du är dig lik.
Mamma och Mats går in och du drqar ungefär samma historia. Misan och Madde går in. Du vill ha lipsyl och sedan ber du dom sticka därifrån.

Lyckliga går vi ifrån sjukhuset och beslutar oss för att äta en pizza och ta en öl. Madde och Misan åker hem. Jag ringer till avd och hör om allt är bra. Personalen säger att du har frågat om besökstiden är slut och om inte du ska få nå besök. Du kom alltså inte ihåg att vi varit där. Du kissade väldigt mycket och var väldigt törstig, Men hon sa att do hade koll på dig och att vi skulle slappna av och sova lungt. Jag sa till henne att det här var den värsta dagen i mitt liv och hon förstod.
Vi spelade kort, lyssnade på musik och tog några öl den kvällen.

6/9
Vaknade rätt tidigt eftersom det var ett dagis ovanför där vi sov som stimmade på. Städade ur och åt frukost på sjukhuset. Kl 11.00 fick vi gå upp till dig. Jag och Pontus gick in först och möttes av ditt av ditt blå öga. Jag visste att du skulle bli blå men inte så där. Det var  ditt vänstra öga. När vi kom in så var du inte på topphumör direkt! Du tyckte inte om den mörka sköterskan för hon hade bytt kläder på dig så du höll på att ramla ur sängen. Och du kunde inte begripa att du måste byta kläder för det hade du gjort igår. Du är kissnödig säger du. Vi försöker förklara att du har kateter, men du förstår inte vad kateter är...
I vanliga fall så har du bacillskräck, men det struntade du i och skulle promt ha en puss av mig. Detb får du och det är nog den enda jag kommer få av dig...

Vi är inte där så länge för det orkar du inte. Misan och Madde går in sen och är där en liten stund. Mamma och Mats går in sist. Efter en stund kommer mamma ut och berättar att du ska sova. Vi går ut på stan och fördriver tiden så du får sova. Bedrövade går vi och fnderar på vad som hände, det var ju så bra igår och idag mår du så dåligt och bara yrar.
Pontus och jag går tillbaka innan vi ska träffa dig på em besökstid. Helt plötsligt ringer telefonen, skyddat nr. Jag svarar och då är det du som ringer. Jag fattar inget. Tittar på Pontus med skräckslagna ögon och funderar på om någon driver med mig. Du yrade nämligen på fm och nu pratar du som vanligt. Du talar om att du ska ha godis och cola när vi kommer. Du talar även om att du ska sitta upp och att vi ska komma före besökstiden.
Jag och Pontus hare teorier om att du försöker lura sköterskorna  eftersom du egentlligen skulle hålla igen på drickandet eftersom du kissar mycket. Men vi gör som du säger och handlar det och går upp före 15.00 (besökstiden), vi frågar om det är ok och det var det.

Vi går in och då sitter du upp precis som du sa. Jag är fortfarande imponerad över att du fixade att ringa själv eftersom du knappt såg något.Vin pratar om slangar som du inte begriper att du måste ha överallt. Du kissar mycket och är fortfarande väldigt törstig. Jag matar dig med middag, men du är inte sugen. Du dricker mest mjölk. Dom andra går in och hälsar på dig också.

Du mår mycket bättre än imorse och det känns tryggt att åka hem och lämna dig i trygga händer...

Veronica Landström



Jag sitter upp. Dock lite sne och vi'n och blå...


Äntligen godis!!




Trött tjej...