Saknad...
men nu behövde jag skriva av mig lite kände jag...
nytt på sjukfronten är att jag ska ner och magnetröntgas i maj-juni någon gång. Smått nervös, känner lite dåliga vibbar, men hoppas att ja bara är paranoid och inbillningssjuk!
har överklagat körkortert också, väntar på svar därifrån. Men jag har heller inte där så stora förhoppningar.
börjar istället planera min ansökan om färdtjänst..
överklagan till patientnämnden är också på gång. Dom är jag så jävla less på, på ren svenska. Vilket skit institut dom är. Jag ska berätta för hela sverige hur jävla pucko dom är och ifrågasätta vad dom har för samvetslösa nötter som jobba där, som uttrycker, - vi har beslutat att du har rätt att lida, till en sjuk människa. Har dock inte bestämt mig för vilket forum/tvprogram/tidning jag ska dra hela denna bedrövliga historia för, det återstår att se!
för övrigt så har jag en olustig magkänsla idag. Jag försöker att inte tänka så mycket på de nära bortgångna ja har, men just idag kände jag att, fan vad jag saknar dom! Framför allt pappa och pontus mamma, carina. Två betydelsefulla människor som spred mycke glädje. Min största önskan just nu är att jag bara skulle få träffa dem en snabbis och berätta hur mycket ja saknar dom och bara prata om hur livet är just nu!
sen kommer ja aldrig kunna släppa att dom aldrig fick/får träffa sina barnbarn, när den dagen blir... De gör ont att inte ha en komplett familj, trots att ja älskar den famlj jag har, men det kommer alltid saknas något ändå..
Kommentarer
Trackback
