foddmedhjarntumor

Ja då säger jag samma sak som jag brukar, jävligt längesedan jag skrev något här.

Har haft fullt upp med allt annnat, plus att det inte fuänkar att blogga i mobilen, vilket hade underlättat eftersom jag numera i princip aldrig sitter vid datorn....

 

Jaja, hur som helst så har det väl hänt en del sedan jag skrev sist. Sist var jag skitlycklig för att jag inte hade någon tumlr kvar i skallen.. Och så fot det gått för nu är det snart dags att plågas med en ny MRT! Sjukt jobbig väntan innan man får svaret

 

Ska iallafall ner till ackis den 18 september oc´h sova över en natt igen! Det är dags för mig att få mina tillväxthormoner.. Ska bli spännande att se hur kroppen reagerar på dem... haha kanske slutar i katastrof! Sen så ska dom även få reda ut varför mitt hemoglobinvärde var lite dåligt sist. Är ju så fruktansvärt trött och vill bara sova hela tiden, plus att jag har ett grymt dåligt imunförsvar och det ska tydligen bero på det! Fick tabletter jag skulle käka mot de men dom ska tas 1 timme efter mina vanliga morgonmediciner vilket resulterar i att jag alltid glömmer dem! haha förra veckan kollade jag läget i dosetten och insåg att jag bara hade tagit medicinen 3 dagar (!) ... inte bra jag vet!!

 

Sen färra veckan så ringde en skata ifrån hudikssjukhus och sa att en läkare dragit in mitt körkort!! HELA min värld har rasat... Då kommer den ständiga frasen upp från folk - Men herregud!! Det är väl ingen grej, di lever ju!!

 

Ja, jag lever. So whaat?? För mig börjar det bli ganska urtjatat och jävligt ledsamt! Ja, jag lever, men hur högt är priset för att leva, hur mycket måste jag stå ut med? Är de verkligen värt det, när ingenting är som förr?

 

Det är sprutor i magen varje dag, en kortisontablett annars dör ja, en levaxintablett, en folatsyratablett, en femaskekvenstablett eftersom jag är i klimakteriet också (superkul), det är tre minirintabletter om dagen annars kissar jag 20 liter om dagen, Jag kan inte få barn på naturlig väg (förhoppningsvis med provrör), jag har gått upp 30 kg i vikt efter op och måste gå ner dessa för att ens kunna tänka tanken att bli med barn osv. Jag måste be alla om skjuts hit och dit, kan du skjutsa mig, kan du skjutsa mig?? Jag är så jävla beroende av alla andra nu och det villl jag inte, jag vill leva mitt liv självständigt och klara mig själv!!

 

 

¨Så nu har jag spytt ur mig det värsta, men det var välbehövligt...

 

Hur som haver så har jag iallafall tagit tag i mig själv och börjar f r om imorgon att börja äta soppor i 10 veckor eller tills kroppen säger ifrån...!! Så nu jävlar är jag taggad och ta ut all ilska jag har genom träningen!

 

Jag har gjort det förr och jag ska göra det igen!