foddmedhjarntumor

jaa, inatt kom jag till insikt att jag måste göra något. det här funkar inte och jag mår pissdåligt

över denna eländiga vikt. får ofta höra från läkare och nära och kära - men det är ju inte ditt fel att du gått upp så mycket i vikt, vad glad att du lever!

 

ja, så kanske det är men man blir ändå less. det kan inte hjälpas. speciellt när man lyckades gå ner 16 kg innan man blev sjuk för att sedan gå upp 30. lite tröstlöst.

nu har jag visserligen gått ner lite om man jämför med maxvikten jag haft, men det är ändå 24 kg kvar tills jag väger lika mycket som när jag åkte hem från akademiska.

 

nog tjatat om det. idag tog jag ialllafall tag i saker och ting. eller rättare sagt inatt, klockan 3 bestämde jag mig för att nu får det vara nog, vätskan verkar ju inte släppa av sig själv utan snarare motsatsen, men jag kan kanske hjälpa till lite på traven..

 

så nu ska här soppas igen. iallafall på veckorna, och ev sallad el dylikt på helgen plus soppa som mellanmål. ska ju även ut på galej några helger nu så då måste jag ju dricka vin också :) men annars om det funkar utan att jag blir sjuk så kör jag nog på så länge jag ser resultat!

 

så efter två veckors vilande så har jag idag varit och gymmat för första gången sen i början på juli. det kändes ok, och jag lyckades till och med springa trots denna hydda. inga smärtor i ben eller så, vilket var superskönt. har nämligen varit tvungen att vila i två veckor pga att jag körde igång lite för hårt med handbollen vilket resulterade i en misstänkt stressfraktur, men det visade inget på röntgen men läkarn tyckte jag skulle ta det lungt ett tag.

 

men eftersom det gick bra att springa kanske man kan försöka ge sig på ett handbollspass imorrn?!

HOPPAS!!

är så grymt sugen att börja spela, mina nerver klarar inte av att sitta på sidan... haha.

 

ojoj, blev ett långt inlägg med mycket vikttjat, men de får ni ta ;)

 

nu ska ja förtära en soppa! hej så länge.