foddmedhjarntumor

Goddag!
Då var det dags igen...


På konsultationen så berättade även läkaren vad det fanns för risker med operationen. Bla att jag kunde bli helt eller halvt blind, man kunde komma åt nervsystemet, man kunde komma åt kroppspulsådern, hypofysen kunde sluta fungera (dvs att inga hormon i kroppen fungerar och att man får äta medicin resten av livet), och ja, jag kunde även ha dött där på operationsbordet....

Han berättade även att man skulle gå in ifrån höger och sedan borra ett hål i pannbenet med en borrmaskin och sedan ta ut skiten. Livrädd som jag var så man min ända önskan egentligen att jag skulle vakna upp först och främst och sen gärna kunna se lite iallafall och kanske även kunna gå.
Jag fick dock inget svar om det var en godartad tumör eller elakartad (cancer). Det fick man tydligen inte reda på först några veckor efter då det skulle skickas på analys,

Det bestämdes iallafall att jag skulle få åka hem på permission på torsdagen och komma tillbaka på söndagen för att sedan opereras på måndagen, Jag levde som om det vore min sista vecka kvar i livet. Jag åt all god mat man kan tänka sig och umgicks med familjen hela tiden.

När söndagen närmade sig började Pontus bli förkyld vilket innebar att han inte kunde följa med mig tillbaka till Uppsala ifall han skulle smitta mig och operationen skulle behövas ställas in. Så storasyster Madde fick istället hänga med. Vi stannade och köpte tonvis med godis för att mysa på under kvällen. Jag hade inte hunnit blivit så nervös även om jag var livrädd att bli sövd och att kanske aldrig mer vakna upp igen, När vi kom ner fick vi iallafall ett eget rum igen och vi lå och kiakde på Idol hela kvällen. Just den kvällen var det ju givetvis en tjej som var med som nyss hade opererat en hjärntumör som tog lite "revansch". Då tänkte jag, kan hon kan fan jag också!

När vi skulle sova för natten så började ju givetvis en galen gubbe skrika HELA natten. Jag sov inte en blund på hela natten (tror jag?). Hade en jävla panikångest mitt i natten också och det var allänt jobbigt... så när sköterskan kom in på morgonen och gav mig lunganade så ville jag bara bli sövd så jag fick sova nån gång!

När läkaren kom in så försökte jag göra klart för han att det var lika bra att raka av mig hela håret så att jag fick en jämn utväxt sen... men det vägrade han. Så jag började morgonen med att vara sur på han som skulle operera mig... Sen fick jag nån jävla skjorta som det inte ens fanns knappar på hela så man visa väl halva tuttarna, sen ett par kärringtrosor storlek XXL samt ett par så kallade stödstrumpor (som ska sitta tajt) som det gick ner 4 ben till i varje.. Efter det kommer jag inte ihåg någonting, jag tror till och med jag hann somna innan jag kom ner.
Har dock hört på omvägar av syster att jag hade ett himla bestyr vem som skuille ta hand om min väska när jag åkte in på op. Syrran sa tydligen åt mig att inte snarka så högt när jag åkte in på op. Själv hade jag gjort tummen upp och sagt att det här går fin fint det!




Glad (?) och hög tjej påväg in på op. Det går fin fint det här!