Fortsättning...
Fortsättning hjärntumör..
Jag blev inskickad i ett rum på akuten i Gävle. Sladdar här och sladdar där, dom varna mig för att jag förmodligen skulle få ta ryggmärgsprov, som jag inte ens visste vad det var. Dom sa åt mig att jag skulle bli inlagd på strokeavdelningen (what, är de inte bara gamlingar som får stroke?). Panik var bara förnamnet. När jug kom upp var klockan mitt i natten. Det var fullt på avdelningen (otippat!). Så jag fick sova i gympasalen helt själv för Pontus fick inte stanna kvar så han åkte hem.
Dagen efter blev jag utkastad ur gympasalen och fick ligga i korridoren under världens strakaste jävla lampa. Jag trodde dom skämtade med mig. Jag grinade hela dagen och det var ingen som pratade med mig utan lät mig bara ligga där. Dom fråga inte ens hur jag mådde. Jag fick tillslut åka ner och göra en CT-skalle (röntgen) och senare på dagen även en MRT (magnetröntgen).
Tillslut fick jag iallafall ett eget rum och familjen kom ner och hälsade på. När läkaren hade kollat på röntgenplåtarna kom hon in till mig. Hon sa åt oss att två skulle gå ut och hon såg helt förstörd ut. Hon berättade att jag hade en förändring i hjärnan. Mamma grina och Pontus såg ut som han sett ett spöke. Jag fattade ibngenting och frågade istället om jag skulle dö nu. Men så fick jag inte fråga enligt hennel. Jag skulle bli flyttad till Akademiska sjukhuset i Uppsala och där skulle jag få veta mer vad den här "förändringen" i hjärnan var.
Dagen efter åkte jag och Pontus ner till Uppsala och där fick vi ett eget rum så att Pontus kunde sova över. Dom berättade att en jourläkare skulle akutoperera mig, men ångrade sig och bestämde att det skulle bli en planerad operation veckan efter.
Jag var livrädd att gå utanför min dörr så jag åt all mat på rummet. Alla på avdelningen såg ut som monster. Sådär sjuk va fan inte jag. Vad gör jag här? Driver ni med mig? Tankarna snurrade kan jag säga! Läste lite i välkomstboken och där stog allt som man behövde veta. Bla att Olafur Gudjohnson var chefsöverläkare. Jag gjorde klart för sköterskan som kom in att jag inte tänkte bli opererad av någon annan än han då jag var livrädd för operationer. Jag fick dock till svar att man inte bara kan välja och vraka bland läkarna.
Jag fick iallafall gå på konsultation innan operation för att få reda på hur det går till. Då ser jag att han sitter där, läkarn. Jag blev så jävla glad och kände mig lite trygg åtminstonde. Han visade mina röntgenplåtar på en projektor. Han visade en tumör lika stor som en valnöt, typ 3 cm. Och en tillhörande cysta lika stor som en apelsin, 5,5x6,6 cm stor! Pontus kollade bort och ja började på illa. Det var det vidrigste jag sett! Att den ens fick plats. Var ju inte så konstigt att man hade haft ont i huvudet och spytt hela tiden.....
~~
Det var allt för idag.. fortsättning kommer imorgon, kanske ;)
God natt!
