Början...
Nu har jag alltså tänkt att jag ska skriva lite om hur allt började med min hjärntumör och så där.
Men kommer behöva dela upp det eftersom det blir en hel roman annars.. så vi tar lite i taget.
~~
Okej... Jag har sökt för mina symptom ända sen 2009.. dvs huvudvärk, oförklarigt hög sänka, sköldkörtelproblebom, frusenhet, illamående, kräkningar, utebliven mens... jag hade dock inte alla på en gång utan det eskalerade på slutet. Speciellt huvudvärken och kräkningarna. Det var så jävligt så att jag inte ens kunde gå och jobba. Kände mig som en jävla skithög när jag var hemma pga huvudvärk.. (vafan ta en alvedeon och gå och jobba, sluta larva dig!) - ungefär så kände jag.
Jag var in och ut hos doktorn men det var ju inget större fel på mig.. Trots att jag fick höra att det var ovanligt att ha sköldkörtelproblem vid sån här ung ålder, så gjordes inga vidare undersökningar. På försommaren eskalerade allt och jag gick hemifrån jobbet för jag spydde och jobbade kanske 3 hela dagar per vecka. Jag vaknade oftast med denna fruktansvärda huvuddvärk, sen spydde jag så gick det över för att sedan komma tillbaka. Mörkt, svalt över ögonen och tyst var ett måste. Kommer ihåg att jag brukade gå in på vår dåvarande toalett, där det inte fanns något fönster och alltså inget ljus, och krypa ihop i fosterställning för det var lungt och mörkt där.
Var till doktorn med min huvudvärk eftersom jag kände att nått var på tok. Han sa att jag hade migrän och jag skickades hem med migräntabletter...
När jag fyllde 21 år i juni fick jag en weekend till Nice av min sambo. Vi skulle åka den 20 augusti men åkte ner en dag innan då vi skulle bo en natt på hotell. När vi kom ner til Stockholm fick jag dubbelseende. Blev orolig då en bekant till mig nyligen hade haft en hjärnblödning och hade samma symptom.
Bestämde mig för att vi skiter i det och åker ändå..
Jag gick nämligen runt och sa att; Jag har en hjärntumör, men jag är den dom aldrig upptäckte... tragiskt men sant så orkade ja inte bry mig längre när jag inte hade blivit tagen på allvar. Men det var nog en skyddsmur, för jag trodde nog själv inte på vad jag sa.
Åkte iallafall till Nice och hade dubbelseende och huvudvärk hela resan. Spydde dock bara (!) innan vi skulle flyga hem. På bilresan hem ifrån Arlanda bestämde jag att vi skulle stanna i Gävle och kolla för säkerhetens skull. Blev först inte tagen på allvar men efter en stunds pratande med receptionisten blev det helt plötsligt akut och sen blev jag inlagd där....
~~
Ja...så började det! Men det var allt för idag... Vi får ta resten kanske imorgon, kanske en annan gång, annars blir de så långt.
Ha en bra kväll mina vänner och bekanta!
