foddmedhjarntumor

Jaha, då har jag återigen börjat med xtravaganza... det är jävligt tungt ska jag säga er!
Men välbehövligt. Så nu börjar min kamp neråt och kampen att få bort 21 kg! Fick höra idag att jag låg inne med 40 kg (!?) vätska.... se vad kortison gör med en!

Hur som haver så började jag igår. Jag har mått riktigt pissigt och haft världens jävla huvudvärk.. Känns att sockret är påväg ur kroppen kan man säga...

Har även tjatat på mamma i ca 2 år att hon skulle göra kalopps åt mig.. Idag gör hon det såklart!!
Jävligt schysst! Aja, lyckades sno till mig en matlåda som jag ska snaska på när jag börjjar äta igen, som jag längtar!

Men, klarade jag det förra gången så klarar jag det nu med!!

Gonatt påer!

Var ett tag sen sist men nu är det dags igen!

~~~

Jag åkte in och ut på röntgen, både MRT (magnetröntgen) och vanilg CT-röntgen. Allting visade bra efter op och det kändes skönt. CT:n gjordes för att kolla att det inte blev någon hjärnblödning efter op. Prover togs hela tiden och allting blev bättre och bättre. Jag kunde gå utan ställning, även om det gick väldigt sakta. En sak kunde jag dock inte släppa, min syn. Hur fan ska jag, 21 år gammal, överleva med den här synen. Tankarna snurrade, ska jag inte kunna köra bil? ska jag inte kunna jobba? VAD HÄNDER?

Fick iallafall en tid hos ögonläkaren för att kolla svullnaden på mina synnerver. Det visade sig att höger synnerv var svullen 4 cm och vänster 9 cm. Svullnaden uppkom pga att kirurgen har fåt lyft synnerverna ca 1 dm för att få ut cysta och tumör. Därav fick jag en bestående skada på synnerven som gör att jag ej ser åt sidorna.

Iallafall gick allt så bra tills jag fick just den där tiden hos ögonläkaren. Jag var väldigt nervös för vad han skulle säga. Synen ändrade sig varje dag, så ibland såg jag mycket och ibland nästan ingenting alls. Vide den här tiden hade jag även dubbelseende. '
När jag kom in till läkaren kollade han runt i mina ögon. Han hade även med sig en läkarstudent som fick "öva" på mig. Jag frågade hur det skulle bli, om jag skulle få tillbaka synen helt. Svaret jag fick var att det skulle ta upp till ett halvår - år innan man helt  säkert visste hur det skulle bli. Dock så trodde han inte att det skulle bli så mycket bättre än vad det var och han trodde även att jag aldrig mer skulle få köra bil. Jag frågade hur vi kunde lösa dubbelseendet, för det borde man ju kunna göra nått åt. Han sa att jag evenuellt kunde få glasögon mot det men att det inte alls fanns nå garantier för att det skulle gå och lösa.

När jag kom ut därifrån och upp på avd igen så bröt jag ihop fullständigt. Det var en av dom få gångerna jag grinade under tiden på sjukhusetl. Allt som jag samlat på mig under veckorna jag varit där som inte kommit ut tidigare kom precis då. Jag grinade och grinade. Jag ansåg att jag lika gärna hade kunnat dött på opbordet, för det hade inte spelat någon roll om jag ändå skulle bli så här....

Nu i efterhand tycker jsg inte det är så farligt längre. Jag har lärt mig att leva med det och det gjorde jag ganska fort. Eftersom kirurgen sa att; Du blir som du är när du vaknar! Och jag ser MYCKET mer än vad jag gjorde då kan jag säga. Så jag har redan gått emot alla odds där. Även att jag nu inte har nå dubbelseende längre! Så jag är nöjd att jag lever och som jag brukar säga... Jag ser det jag behöver se! :)


Här såg jag inte mycket...

Denna långa påskhelg har mest gått åt till att baka tårtor. Det blev två tårtor gjorda igår. En som jag hade fria händer med och en som det skulle vara trollsländor på. Det tog sin tid men jag är mycket nöjd med resultatet. Bilder kommer nedanför.

Igår så filmade lillesyster mig till sitt skolarbete som hon har om hjärntumörer. Så nu är jag ett steg närmare filmstjärna, haha! Det gick faktis bra och hon intervjuade mig om hela min historia från början :)

Blev inte så långt inlägg idag, måste röja upp här nu!!


Fria händer



Trollslända